lördag 16 december 2017

Det tyska huset

I en lägenhet i Reykjavik hittas en handelsresande mördad, han har blivit skjuten i huvudet med en pistol. Det finns vissa spår som tyder på att mördaren kan finnas bland alla de amerikanska soldater som vistas i Reykjavik denna sommaren 1941. Islands ende kriminalinspektör Konrad Flóvent får mordfallet på sitt skrivbord och till hjälp får han den unge, oerfarne kanadensaren Thorson. Tillsammans driver de två sin egen utredning för att hitta mördaren, trots att de blir pressade av både polisen och militären.


Det tyska huset är den senaste deckaren från den isländske författaren Arnaldur Indriðason, som främst är känd för sina böcker om den sympatiske polisen Erlendur. Den här boken som utspelar sig under andra världskriget känns som starten på en ny serie om polisen Flóvent, som även han verkar vara sympatisk. Det är en historia som innehåller föredömligt få lik (jag vill som bekant ha så få lik som möjligt), men däremot en desto mer avancerad historia som jag inte riktigt kände att jag hade koll på när jag lade ifrån mig boken.

fredag 15 december 2017

En tidig julklapp

Jag köpte nyligen en Letto Frontlight 2 till mig själv som en tidig julklapp och kunde så klart inte hålla mig från att börja använda den på en gång (tänk om den skulle ta skada av att ligga nerpackad i flera veckor). Det här är min tredje e-boksläsare och jag tycker att utvecklingen har gått framåt, särskilt jämfört med den första Letton som jag hade. För mig som ofta tyckt att de lösa fodralen varit i vägen, samtidigt som de varit bra att ha när man bär den i väskan, är det praktiskt med ett inbyggt fodral med magnet som gör att den sitter fast på baksidan. Sedan så tycker jag att det är praktiskt med frontlight-belysningen som ger ljus utan att det blir lika skarpt som i telefonen eller surfplattan.

Man kan välja om man vill bläddra genom att antingen trycka på skärmen eller på knapparna på sidan. För mig som är vänsterhänt var det en trevlig upptäckt att det går att välja om man vill ha den inställd för höger- eller vänsterhänta. Det betyder att man kan få navigationsknapparna på den sida som känns mest naturlig att hålla i.

Nackdelen med att ha den inställd för vänsterhänta är att den blir lite upp och ner och bakfram när den inte används. Det är dock inget som märks under själva användandet. Plus att jag är glad för att det är någon som tänkt på att inte alla i världen är högerhänta. Än så länge är jag väldigt nöjd med mitt inköp. 

onsdag 13 december 2017

Julia & Paul - en försommarberättelse

Det är Sverige, men det är inte det Sverige som vi är vana vid. Landet är inte längre ett kungarike och det är snart dags att fira minnesdagen av Seskarö-upproret 1917, hungerupploppet som ledde fram till revolutionen. Julia är ensam med de två barnen eftersom mannen Paul är ute på havet i ett uppdrag vars verkliga syfte är höljt i dunkel. När det flyttar in en ny familj i området, blir Julia vän med kvinnan i familjen, Kata, vars man också han är till sjöss. Kata blir snabbt vän med flera kvinnor och Julia märker inte faran förrän det är för sent. Det är också sommaren då det verkar som att något inte är som det brukar när det verkar som att fler helikoptrar smattrar på himlen och razziorna blir fler.

Julia & Paul – en försommarberättelse är en kontrafaktisk historia där Peter Fröberg Idling leker med tanken på hur Sverige hade kunnat utvecklats om hungerkravallerna 1917 slutat på ett annat sätt. I den samtiden har samhället blivit ett där grannar anger grannar och människor försvinner spårlöst, för att inte alltid komma tillbaka. Det är en bra och skickligt sammansatt historia som känns både bekant och främmande på samma gång. Det är intressant att fundera på hur det hade blivit om det hade blivit revolution även i Sverige för hundra år sedan. Julia & Paul – en försommarberättelse är fascinerade berättelse som väcker många tankar och som jag verkligen rekommenderar.  

tisdag 12 december 2017

Veckans utmaning -Är katten det ultimata bokdjuret?

Den här veckan handlar det om katter hos Kulturkollo eftersom det verkar som att det är det populäraste djuret bland bokintresserade människor.
Veckans utmaning blir således att antingen motivera varför ett annat djur skulle vara bättre lämpat för oss läsare ELLER hitta på ett fiktivt djur som skulle kunna vara bättre än allas vår käraste vän, katten! Och håller ni helt med? Är katten bäst? Visa mer än gärna upp era egna pälsbollar! Vi vill SÅ gärna se dem, eller hur?

För mig är katten inte det bästa djuret eftersom jag dels är allergisk mot pälsdjur och dels för att jag inte har det minsta intresse av att ha ett djur hemma. För mig skulle det perfekta djuret vara Gromit från Wallace and Gromit, där det inte finns några problem med allergi eftersom han är gjord av lera. Dessutom sköter Gromit sin egen hygien och motion, plus att han kan hjälpa till i hushållet med städning, matlagning och diskning.


Vem vill inte ha en hund som läser (bland annat Dogstojevskij) och dricker te.

måndag 11 december 2017

Tematrio - Ungdomsböcker

Den här veckan handlar det om ungdomsböcker i veckans tematrio hos Lyran,
Var gränserna går mellan böcker för äldre barn, ungdomar, unga vuxna och "gamla" vuxna har jag inte så noga koll på, men många med mig gillar ju att läsa ungdomsböcker, oavsett vilken ålder man råkar ha. Berätta om tre bra böcker som passar för ungdomar!

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren handlar om en grupp ungdomar i Engelsfors som upptäcker att de är häxor och måste samarbeta för att bekämpa ondskan.

(M)ornitologen av Johanna Thydell handlar om Moa som får kontakt igen med mamman som försvann ur hennes liv när hon var liten.


Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E. Lockhart handlar om Frankie som när hon återvänder till internatskolan efter sommaren får en annan status när hon blir tillsammans med en av de populära killarna. Hon vägrar dock att acceptera att hon inte får vara med i ett hemligt sällskap på grund av att sitt kön.

söndag 10 december 2017

Musikåret 2017 enligt Spotify

Nu när året börjar gå mot sitt slut betyder det att det är dags att sammanfatta det gånga året på olika sätt. Den här helgen har Spotify sammanfattat mitt musiklyssnande under 2017 och tydligen är mitt lyssnande lite mer ensidigt än jag själv upplever det som. I spellistan med mina mest spelade låtar under året är dominansen väldigt stor av några få artister. Jag är inte särskilt förvånad över vilka artister som finns på min topp 5-lista (i alla fall inte de tre första). Däremot tycker att jag de mest spelade låtarna kanske inte riktigt speglar mitt lyssnande (det är inte ens mina favoritlåtar med Soul Asylum).

fredag 8 december 2017

Fejk

Jule är en atlet, en fighter och en kameleont som är på rymmen. Imogen är en karismatisk ung kvinna som är föräldralös och som är på rymmen från sitt arv. Båda kvinnorna är ute efter att bli något annat än de varit och det finns en intensiv vänskap mellan dem. Det finns även flera förklädnader, ett mord, farliga romanser och lögner.


Fejk är den tredje av den amerikanska ungdomsförfattaren E. Lockhart som kommer på svenska. Sedan tidigare finns även Kanske är det allt du behöver veta och Den ökända historien om Frankie Landau-Banks översatta och det är två böcker som jag gillar. Det här en berättelse som är uppbyggd på ett lite annorlunda sätt där man får reda på ledtrådarna till allt som hänt i bakvänd ordning. Det är en fascinerade historia med en ovanligt stark huvudkaraktär som gör att man vill läsa vidare hela tiden för att få veta på vad det är som har hänt egentligen och hur allt hänger ihop.

torsdag 7 december 2017

Helgfrågan v. 49

Det har tydligen blivit torsdag igen och dags för helgfrågan hos Mias bokhörna,

Vad önskar du dig i julklapp?
Egentligen ingenting eftersom jag har det jag behöver. Plus att vi har dragit ner på julklapparna för oss vuxna i släkten så att vi nu får och ger en julklapp var, så jag behöver inte heller komma på något som jag önskar mig.

Har ni någon favoriträtt på julbordet?

Jag kan tycka att inget julbord är riktigt komplett utan Janssons frestelse. Sedan är jag väldigt förtjust i gravad lax, gärna med lite sallad och gravlaxsås på en skiva kavring.

tisdag 5 december 2017

Veckans utmaning – en drömmiddag

Den här veckan är det Nobelveckan och det är nu alla årets pristagare samlas i Stockholm för att hålla föreläsningar, ta emot priset och gå på Nobelmiddagen. Nobel är även temat hos Kulturkollo och veckans utmaning har en intressant fråga,
Om du fick dinera med dina drömgäster bland nobelpristagare – vilka skulle det då vara, och vad skulle ni prata om?


Det är svårt att välja bland pristagarna för att få till en intressant middag, men eftersom jag mest har koll på vilka som fått litteraturpriset blir det en ganska litterär bjudning. En gäst som känns ganska självskriven är John Steinbeck, som jag gärna skulle diskutera samtiden med eftersom han var en så skicklig skildrare av sin samtid. Skulle han vilja ta med sig sin kompis fotografen Robert Capa skulle han också vara välkommen, trots att han inte fått något Nobelpris. Andra gäster skulle vara Marie Curie, Harry Martinson och kanske Selma Lagerlöf. Samtalet skulle handla litteratur, vetenskap, konst, kvinnors situation genom historien, klass och mycket annat. Till middag blir det något enkelt som lasagne med sallad, bröd och med lite vin till det.

måndag 4 december 2017

Tematrio - Önskade bokklappar

Så här när det börjar närma sig jul har Lyrans tematrio ett passande jultema den här veckan,
Det känns faktiskt alldeles nödvändigt för mig att få lite bokklappar även i år. Även fast bokhyllan bågnar. Är det lika för er? Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla!

Jag behöver egentligen inga fler böcker i min bokhylla, men det kan hända att jag tipsat tomten om att kanske trots allt finns plats för Poems of Inspector Chen, som är en samling med dikterna från Qiu Xiaolongs deckare om Shanghaipolisen Chen Cao.

Även om jag inte behöver fler böcker så bestämde jag mig för att jag trots allt behövde (och förtjänade) en Letto Frontlight 2 av mig själv i julklapp. För säkerhets skull har jag redan packat upp den och börjat använda den (tänk om den mår dåligt av att vara nerpackad ända fram till jul).

Eftersom jag inte behöver fler böcker just nu, så betyder inte det att det kommer böcker lite fram som jag ser fram emot och då kan det vara med ett presentkort.


söndag 3 december 2017

Greatest hits en roman

Cass Wheeler är en brittisk singer-songwriter som de senaste 10 åren levt ett väldigt tillbaka draget liv efter att ha drabbats av ett sammanbrott. Det var också länge sedan som gav ut någon skiva med ny musik, trots att det är många fans som undrar vad som hände. Nu har Cass fått i uppgift att välja sexton låtar av alla de låtar som hon skrivit under sin långa karriär till ett samlingsalbum. När Cass lyssnar igenom låtar väcks många minnen till liv från barndomen, relationen till Ivor, musiken, festerna, dottern Anna och sammanbrottet.


Greatest hits är den brittiska författaren Laura Barnetts andra roman och jag tycker att den här boken är snäppet bättre än debuten Versioner av oss, som jag läste tidigare i år. Det här är en berättelse vars ramberättelse i egentligen utspelar sig under en dag då Cass Wheeler lyssnar igenom de gamla låtar, medan den egentliga berättelsen finns i hennes tillbakablickar. Det är bok som är bra och som ger en trevlig underhållning för stunden.

fredag 1 december 2017

November - en sammanfattning

Det har blivit dags att sammanfatta läsmånaden november, en månad som inleddes med att jag läste ut hösten stora läsprojekt Krig och fred av Leo Tolstoj och sedan blev det en hel radda böcker till utlästa av bara farten.

Krig och fred av Leo Tolstoj
Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò
Rocky kunde ha dött av Martin Kellerman
Ärr av Auður Ava Ólafsdóttir
Dagar av ensamhet av Elena Ferrante
Efter balen av Leo Tolstoj (novell)
Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie
En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström
Kaos är granne med Bjällermalms av Jan och Maria Berglin

Antal lästa böcker: 11
Antal pappersböcker: 10
Antal e-böcker: 1
Antal böcker utgivna 2017: 7
Antal klassiker: 3
Antal deckare: 1
Antal faktaböcker: 2
Antal seriealbum: 2
Antal kvinnliga författare: 7
Antal manliga författare: 3
Antal kvinnlig och manlig författare: 1
Antal böcker lästa på svenska: 11
Antal böcker lästa på engelska: 0
Antal böcker lästa på originalspråk: 5
Antal recensionsex: 4

Antal länder: 7 (Sverige, England, Italien, Island, Ryssland, Rumänien, Nigeria)

torsdag 30 november 2017

Helgfrågan v. 48

På något sätt har det gått ännu en vecka och det har blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna.

Har du någon speciell julbok som du gillar? (behöver inte vara kokbok)
Nej, jag brukar inte läsa julböcker. Fast jag gillar Muminberättelsen Granen om när Muminfamiljen är upplever sin första jul (vanligtvis går de ju i ide under vintern) och blir rädd för den läskiga julen för gör alla stressade och som kräver speciell mat, gran och paket.

Bonusfråga: Vad gör du till advent? Någon speciell tradition?

Jag brukar ta fram alla mina julsaker lagom till första advent (jag har inte så mycket) och så brukar jag ha lite julfika på söndagen, antingen med familjen eller själv. Numera håller jag mig till mina favoriter mjuk pepparkaka (som jag gör själv) och saffransbullar med mandelfyllning, som jag köper på stans surdegsbageri.

Olikhetsutmaningen: prisad och förbisedd

Den här veckans olikhetsutmaning hos enligt O är den sista för året och handlar om ordparet prisad och förbisedd.

I måndags delades årets Augustpris ut och där har det genom åren hänt att böcker som jag varit övertygad om att de borde vara årets självklara vinnare inte ens blivit nominerade. Jag blev ytterst förvånad över att Jonas Gardell aldrig fick någon nominering för sin trilogi Torka aldrig tårar utan handskar för några år sedan. Jag tyckte även att Majgull Axelsson borde i alla fall ha fått en nominering för Jag heter inte Mariam, även om hon tidigare vunnit priset med Aprilhäxan. I år hade jag hoppats på att Kjell Westö skulle bli nominerad för Den svavelgula himlen, men tydligen höll inte juryn med mig om att det var en av årets bästa romaner på svenska.


När det gäller Nobelpriset i litteratur tycker jag att det mest handlar om varför det är så få kvinnor som tilldelats priset genom åren. Sedan finns det några andra hade kunnat få priset, men som Svenska Akademien förbisett, till exempel var den ryske författaren Leo Tolstoj nominerad till priset, men fick det inte. Den svenske författaren August Strindberg ska ha varit upprörd över att Tolstoj aldrig fick priset. Själv hade nog Strindberg varit en stark kandidat till Nobelpriset om han inte dragit igång Strindbergfejden med akademien på andra sidan.

tisdag 28 november 2017

Veckans utmaning – något att längta till!

Den här veckan handlar det om framtiden hos Kulturkollo och veckans utmaning är både enkel och svår att svara på samma gång,
Vad i din framtid längtar du mycket till just nu? Böcker du inte riktigt kan bärga dig till de äntligen kommer ut, filmer du villvillvill se nu, semesterresan du sparat till och planerat i flera år, att boken du själv skrivit kommer att ges ut…? Du bestämmer och väljer vad du vill dela med dig av!

I resväg ser jag först och främst fram emot min bokade resa till Brighton med Breakfast Book Club i april. Det ska både bli trevligt att träffa alla trevliga bokintresserade och att återvända till staden jag bodde i 2005–2007.


Det kommer nog att bli i alla fall en resa till under 2018, men jag har inte hunnit fundera på vart jag vill åka. En annan resa som jag hunnit fundera en del på är den eventuella resa som jag kommer att åka på i samband med att jag fyller 40 om ett drygt år. Jag är sugen på att åka någonstans, men har inte bestämt vart (eller om) jag åker. Problemet med att fylla år i januari är att man får åka ganska långt för att få lite sol och värme. Ett av de resmål som jag funderar på är Uruguay, där det är sommar i januari, men som ligger väldigt långt bort.

När det kommer till böcker så har jag inte så jättemycket koll på vilka böcker som kommer i vår. Förutom Elena Ferrantes Plågsam kärlek ser jag mest fram emot att läsa Brett Andersons självbiografi Coal Black Morning, som verkar väldigt intressant. Dessutom så är Suede ett av mina favoritband och där är Anderson både textförfattare och karismatisk sångare.

måndag 27 november 2017

Augustpriset 2017

För några veckor sedan avslöjades det vilka titlar det är som är nominerade till årets Augustpris och idag var det dags att dela ut priset i de olika kategorierna.

Årets vinnare av Augustpriset 2017 är:

Lilla Augustpriset
Den röda cykeln av Saga Miketinac

Årets fackbok
En helt otroligt bra biografi över en väldigt intressant kvinna som jag varmt rekommenderar alla att läsa

Årets barn- och ungdomsbok

Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg

Årets skönlitterära bok
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

Tematrio - Poetiska, långa titlar

Efter ett par veckors uppehåll är tematrion hos Lyran tillbaka med ett intressant tema,
Berätta om tre bra romaner med poetiska, långa titlar!

Mellan sommaren längtan och vinters köld av Leif GW Persson har dels en vacker titel, men är även en helt ok deckare.

Det står ett rum här och väntar på dig… är Ingrid Carlbergs fantastiska biografi över Raoul Wallenberg och som har en titel som jag tycker om.


Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv av nobelpristagaren Herta Müller är en berättelse som utspelar sig under en spårvagnsresa Ceauşescus Rumänien.

söndag 26 november 2017

En piga bland pigor

Förra helgen läste jag Fatima Bremmers fantastiska biografi om den banbrytande journalisten Ester Blenda Nordström, Ett jävla solsken, och blev då sugen på att läsa Nordström böcker. När det visade sig att debuten En piga bland pigor fanns att låna som e-bok biblioteket laddade jag hem den och har i princip sträckläst den (den var i och för sig ganska kort).

En piga bland pigor var väldigt banbrytande när den kom 1914 eftersom det var första gången den typen av reportage gjordes i Sverige, där journalisten ger sig ut i verkligheten och skriver om sina upplevelser. Ester Blenda Nordström tar anställning som piga på en bondgård i Sörmland under en månad och skriver sedan om sin upplevelse. Det är ett liv med hårt arbete som beskrivs där det aldrig verkar finnas tillräckligt med sömn och där man bara tvättar sig på söndagarna och där Esters tandborste är en nymodighet som de andra knappt sett förut och som ingen av den någonsin använt. Vi får vara med om en grisslakt, mjölkning av kor, stortvätt i flera dagar och danser på lördagskvällarna. Vi får även veta att pigan Anna tjänar 180 kronor om året i lön, vilket är 15 kr i månaden och det var redan då en väldigt låg lön. Enligt en prisomräknare som jag hittade på internet motsvarar 180 kronor år 1914 cirka 8900 kronor i dagen penningvärde. För den lönen arbetade Anna cirka 16 timmar om dagen, sju dagar i veckan och fick vara ledig ett par timmar på söndagseftermiddagen.


En piga bland pigor är fortfarande en väldigt stark och läsvärd bok så här drygt 100 år senare. Det som då var ett inlägg i samhällsdebatten är idag en historisk skildring av hur samhället såg ut för inte allt för länge sedan. Vid den här tiden diskuterade man frågan om att det var så svårt att hitta pigor till jordbruket eftersom många unga valde att söka lyckan i Amerika istället för det hårda arbetet som piga. En piga bland pigor blev ett inlägg i den debatten. Boken var också en stor succé som gavs ut i femton upplagor och som såldes i 35000 exemplar. Jag vill definitivt läsa mer av Nordström och tänker ta mig an Kåtornas folk, boken om hennes upplevelser som nomadlärarinna hos samerna härnäst.

lördag 25 november 2017

Mordet på Orientexpressen

Det är mitten av 1930-talet och på tåget Orientexpressen som går mellan Istanbul och Paris samlas en brokig samling människor från olika delar av världen. Det är en bland annat en rysk prinsessa, en svensk missionär, en engelsk guvernant, en amerikansk privatdetektiv, en tysk kokerska, en italiensk bilförsäljare och en skum amerikansk affärsman. Och så klart den belgiske detektiven med den yviga mustaschen, Hercule Poirot. Efter att tåget lämnat Belgrad fastnar det i snön och på morgonen upptäckts det att den amerikanske affärsmannen Ratchett blivit mördad och det blir Poirots uppgift att lösa fallet. Allt tyder på att det är någon av passagerarna som är mördaren, fast alla verkar även ha alibi.

Mordet på Orientexpressen är en av Agatha Christies mest kända och klassiska deckare om den självgode och ganska arrogante detektiven Hercule Poirot. En sak som gör att man kommer ihåg boken är den oväntade upplösningen på mordgåtan. Det här är tredje gången som jag läser Mordet på Orientexpressen och gillar hur gåtan är uppbyggd med alla karaktärer som vid en första anblick inte känner varandra sedan tidigare. En detalj som störde mig den här gången var att Poirot pekar ut den mördade Ratchett som kidnappare och barnamördare på väldigt lösa grunder (fyra ord på en bränd papperslapp). En annan detalj som står ut i dag är att berättelse börjar i Aleppo i Syrien och går via Bagdad, två städer som inga turister åker till längre. Även om vissa delar av berättelsen har åldrats under decennierna så är det fortfarande en bra deckare som definitivt är läsvärd än.


I dagarna har en ny filmatisering av boken biopremiär i regi av Kenneth Branagh, som även spelar Poirot, och som har en imponerande rollista med en rad stora skådespelare som Johnny Depp, Dame Judi Dench, Michelle Pfeiffer, Willem Dafoe och Olivia Coleman. Jag kommer inte att se filmen på bio, utan väntar tills den kommer på Netflix.

torsdag 23 november 2017

Helgfrågan v. 47

Det har återigen blivit torsdag och dags för helgfrågan hos Mias bokhörna,

Hur är det med bloggen, har du någon kalender? Eller brukar du "julpynta" bloggen?
Jag kommer inte att göra något särskilt på bloggen i advent och jul, utan att det kommer att rulla på som vanligt. Men jag är inte heller någon som pyntar särskilt mycket hemma heller. Det blir inte heller någon kalender eftersom det är något som bör planeras i god tid, vilket inte alltid är min starkaste sida.

Bonusfråga: Vad ska du hitta på i helgen?

Imorgon fredag är det julfest med jobbet, så på lördag planerar jag mest att ta det lugnt för att återhämta mig.

onsdag 22 november 2017

En tidig julklapp

I år har jag varit effektiv när det kommer till julklappar och eftersom jag inte ska köpa till så många personer beställde jag alla på en gång. Eftersom det var extra bra pris passade jag på att köpa den nya Letto Frontlight 2 till mig själv, trots att jag kanske egentligen inte var i ett jättestort behov av en ny e-boksläsare. Självklart kunde jag inte vänta ända till julafton innan jag öppnade den (det är ju en hel månad dit).

En av de bästa sakerna med den nya Letton är att någon har tänkt på oss vänsterhänta när de designade den. Jag är även förtjust i det inbyggda fodralet.

tisdag 21 november 2017

Veckoutmaning: Bästa och sämsta filmatiseringarna

Den här veckan handlar det om filmatiseringar hos Kulturkollo och veckans utmaning lyder,
Vi är nyfikna på vilka som är de bästa respektive sämsta filmatiseringarna av kända böcker. Ge oss era favoriter och era hatobjekt! Vilka manus har film-makarna lyckats med och vilka har de slaktat? Spelfilm eller TV-serie spelar ingen roll. Motivera gärna.

Som en bonus får ni gärna lägga med en ”jag kan inte fatta att de valde DEN skådespelaren till DEN rollen – det är ju helt galet fel”-reflektionon, om ni har någon. Det kan ju även gälla en felcasting i en i övrig helt OK filmatisering.

Det finns en hel del filmatiseringar som är bra även om jag inte läst boken (och ibland inte ens är medveten om att det är en filmatisering), som till exempel filmen Nyckeln till frihet, som bygger på en novell av Stephen King. Det finns några filmatiseringar där jag tycker att man lyckats bra både med att anpassa berättelsen och välja rätt skådespelare till alla roller och bland mina favoriter finns En man som heter Ove, Sagan om ringen och Förnuft och känsla (den från 1995 med Emma Thompson som både manusförfattare och i en av huvudrollerna).


När det gäller skådespelare som är helt fel för en specifik roll så har jag fått fundera ett tag ett bra exempel. Jag har stora problem med tv-serien av Peter Robinsons böcker om DCI Alan Banks, där tycker jag inte att det är en skådespelare som är fel för sin roll, utan att de inte har lyckats träffa rätt med någon av skådespelarna. 

söndag 19 november 2017

Ett jävla solsken

Ester Blenda Nordström (1891–1948) var den vilda pojkflickan som vägrade anpassa sig till hur hon som ung kvinna förväntades göra och uppföra sig, särskilt inte då hon växte upp som en direktörsdotter. Ester skulle komma att leva ett intensivt och spännande liv där hon hela tiden tänjde på gränserna och utmanade normerna. När Ester tog tjänst som piga på en bondgård i Sörmland och sedan publicerade både artiklar och en bästsäljande bok om sina upplevelser blev hon både Sveriges första undersökande journalist, startade en debatt om pigornas arbetsvillkor och blev landets mest kända piga. Senare kom Ester att leva som lärarinna i en sameby, hon reste till Amerika som tredjeklasspassagerare, luffade runt i Amerika, red på mulor i Sydamerika, deltog i en lång expedition till ett vulkanområde i Sibirien och räddade några finska byar från att svälta ihjäl under inbördeskriget 1918. Alla äventyr dokumenterades i tidningsartiklar och böcker. Utöver sina reportage hann Ester även med att skriva banbrytande ungdomsböcker och som enda kvinna gå på en lantbruksskola. Troligen var Ester lesbisk och levde i en lång relation med Carin Wærn Frisell (även om båda gifte sig med män), något som på den tiden både var kriminellt och sjukdomsklassat. Det fanns även en destruktiv sida hos Ester som främst visade sig genom ett allvarligt alkoholberoende.

I Ett jävla solsken har journalisten och författaren Fatima Bremmer tecknat ett fängslande porträtt av en spännande och fascinerande person som gjorde stort avtryck i sin samtid och vars banbrytande verk kommit att påverka de som kom efter henne. Bremmer har haft ett stort material att utgå ifrån som brev, dagböcker och intervjuer med släktingar. Det Bremmer har lyckats med är att teckna ett levande porträtt av Ester Blenda Nordström som är svårt att lägga ifrån sig. Ett jävla solsken är en av de böcker som är nominerade i Augustpriset fackboksklass och jag hoppas att den vinner.

lördag 18 november 2017

Frågor jag fått om Förintelsen

Hédi Fried är en av de få som överlevde förintelsen under andra världskriget och som ännu är vid liv och kan berätta om sina upplevelser. I över trettio år har Fried rest runt i skolor och för föreläst om Förintelsen. I den här boken, Frågor jag fått om Förintelsen, har Fried samlat ett urval av de frågor som hon fått genom åren. I svaren på frågorna berättas historien om ett människoöde som börjar i Sighet i Rumänien och som via koncentrationslägren Auschwitz och Bergen-Belsen tog henne till Sverige efter krigsslutet. I boken besvaras frågor om både stort och smått, som vad det betydde att ha med sig sin syster i lägren, om man var hungrig hela tiden, vad man drömde om på natten, när man förstod att det pågick ett folkmord, hur kunde det hända och kan det hända igen. Det finns även frågor om hur det var att komma till Sverige och om hur det var att ta sig in i det svenska samhället.

Frågor jag fått om Förintelsen är en av de sex böcker som är nominerade i Augustprisets fackboksklass och det är en liten bok med ett stort och viktigt innehåll. När nu överlevarna blir att färre är det viktigt att det som hände under förintelsen finns dokumenterat för framtiden. Upplägget i den här boken med frågor och svar i ganska korta kapitel gör att det är lätt att ta till sig boken. Hédi Fried har tidigare gett ut flera böcker om sina upplevelser under förintelsen, men det går alldeles utmärkt att läsa den här boken utan att ha läst de tidigare. Jag tycker att det här är en väldigt viktig bok som borde vara obligatorisk läsning i skolan när det inte längre finns så många som kan åka runt och berätta sin historia.


torsdag 16 november 2017

Olikhetsutmaningen: frisk och sjuk

Den gången har olikhetsutmaningen hos enligt O det intressanta ordparet frisk och sjuk och det behöver självklart inte handla bara om fysiska sjukdomar, utan även om sjuka hus, eller sjuka strukturer eller vad som nu dyker upp i tankarna.
Vilka kulturella verk kopplar du samman med veckans ordpar?

Förr eller senare exploderar jag av John Green handlar om den sjuttonåriga Hazel som är obotligt sjuk i cancer och som på en stödgrupp för ungdomar med cancer träffar den charmiga Augustus Waters.


Att hela de levande av Maylis de Kerangal handlar om den nittonåriga Simon som efter en olycka blir hjärndöd och vars föräldrar måste fatta det svåra beslutet om de ska donera sonen organ. Vi får sedan följa organens väg till de som behöver dem för att bli friska.

Helgfrågan v. 46

Det känns som att veckorna bara flyger förbi och det är redan torsdag igen och det är dags för veckans helgfråga hos Mias bokhörna.

Hör du till dem som vill skriva en egen bok? Vad skulle den handla om?
Jag har definitivt tänkt tanken att det vore roligt att skriva en egen bok och har även haft några vaga idéer om vad de skulle kunna handla om. Längre än så har jag inte kommit.

Bonusfråga: Har du börjat "tjuvlyssna" på julmusik än? Någon favorit?

Jag tycker att det är i tidigaste laget för att lyssna på än, men snart kommer jag nog att damma av min julspellista på Spotify snart. I många år lyssnade jag endast på Peter Jöbacks julskiva runt jul, men numera har jag en mer blandad lista. 

Min favorit bland alla jullåtar är O, helga natt, gärna sjungen av den franske tenoren Roberto Alagna.

onsdag 15 november 2017

Dagar av ensamhet

En eftermiddag i april meddelar Olgas man Mario att han lämnar henne och barnen. Kvar står en chockad Olga i resterna av det liv som hon och Mario byggt upp tillsammans. Det dröjer inte länge förrän galenskapen får grepp om Olga och hon isolerar sig i lägenheten tillsammans med de två barnen och hunden.


Dagar av ensamhet är en kortroman av Elena Ferrante som gavs ut på italienska redan 1999 och som nu kommer på svenska och skrevs före böckerna om Elena och Lila. Det här är en klaustrofobisk berättelse om en kvinna som bryter ihop totalt när hon blir lämnad. Det gör ont att läsa boken eftersom den är så intensiv känslomässigt. Jag tycker att det är extra roligt att även där här tidiga boken är väldigt bra eftersom jag älskar Ferrantes Neapel-kvartett (Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går och Det förlorade barnet).

tisdag 14 november 2017

Veckoutmaning: Jag är inte bitter!

Den här veckan handlar det om bitterhet hos Kulturkollo och veckans utmaning lyder;
Lista bittra karaktärer inom såväl film, tv som litteraturen – karaktärer vi älskar att hata eller karaktärer vi hatar men kommer att älska.

Bara man gräver lite så kryllar det av bittra karaktärer inom både film, tv och litteraturen och jag har försökt lista några av mina favoriter.

Severus Snape i böckerna om Harry Potter av JK Rowling är en karaktär som är bitter över att han aldrig verkade få den lärartjänst han helst vill ha, defense against the dark arts. Dock visar det sig allt mer i böckerna att Snape har ett ganska varmt hjärta och är inte så elak som han kan verka.

Fredrik Backman har skrivit om två ganska bittra karaktärer, Ove (En man som heter Ove) och Britt-Marie (Britt-Marie var här), som båda är lite dystra efter att livet gått ganska hårt åt dem. Dock har båda ett stort och varmt hjärta, vilket visar sig när det kommer in nya personer i deras liv.


I Kristina Sandbergs böcker om Maj (Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris) finns en huvudkaraktär som är bitter och som har komplex för sin enkla bakgrund när hon gifter in sig i en lite finare fabrikörsfamilj. Hon är även bitter över att det är dottern och inte som är den mest begåvade av de två barnen. Det är ju slöseri med att dottern fått ett läshuvud, hon borde satsa på att bli bra gift, föda barn och ta hand om hemmet.

söndag 12 november 2017

Ärr

Jónas är 49 år gammal, frånskild och är besatt av att reparera saker. Han har tappat lusten att leva och ägnar mycket tid åt att fundera på vilket som är det bästa sättet att ta livet av sig. För att dottern Gudrun inte ska behöva ta hand om kroppen bestämmer sig Jónas för att åka utomlands, till ett av världens farligaste länder där kriget precis tagit slut. Han packar lite verktyg i en väska och tar in på Hotel Silence, ett hotell som är i ett stort behov av reparationer efter kriget.

Ärr är Auður Ava Ólafsdóttirs tredje roman som är översatt till svenska och även om jag gillat de båda tidigare böckerna så tycker jag att den här nog är snäppet bättre. Det är en fin berättelse om en man som känner sig vilsen och som har svårt att hitta sin plats i tillvaron. Även om det är en ganska sorgsen historia så finns det mycket humor och värme i boken. Det är en väldigt läsvärd bok som jag varmt rekommenderar.


torsdag 9 november 2017

Stanna hos mig

Yejide och Akin träffades när Yeijde fortfarande gick på universitet och det var kärlek vid första ögonkastet. Nu har de varit gifta i fyra år och det enda som saknas i deras liv är ett barn och släkten blir att mer bestämd om att det är dags att skaffa ett barn. Yejide gör allt hon kan för att bli gravid, hon ber om mirakel, besöker läkare och beger sig i väg på en ceremoniell pilgrimsfärd. Familjens lösning på problemet är att Akin borde ta sig en andra hustru som kan ge honom barn.

Stanna hos mig är den väldigt starka debuten från den nigerianska författaren Ayòbámi Adébáyò och boken nominerades tidigare i år till det engelska priset Baileys Women’s Prize for Fiction. Till en början trodde jag att det var en historia om polygama äktenskap, men det visar sig snart att det finns många fler dimensioner till berättelsen och nya detaljer avslöjas allt eftersom. Det är en berättelse om kärlek, hur längtan efter barn kan göra ett äktenskap skört och hur en familj kan falla sönder. Romanen handlar även om hur de gamla traditionerna möter den moderna världen med dess nya värderingar. Allt detta utspelar sig med det politiskt oroliga Nigeria under 1980-talet som bakgrund. Stanna hos mig är en oerhört stark berättelse som jag verkligen rekommenderar. Jag ser även fram emot att läsa mer av Adébáyò i framtiden.


Piratförlaget skickade boken 

Helgfrågan v. 45

Tiden går så fort och plötsligt har det blivit torsdag igen och det är dags för helgfrågan hos Mias bokhörna, som den här gången har en fråga som är enkel att svara på.

Vad läser du nu?
Tekniskt sätt ingenting eftersom jag har nu ikväll precis läst ut Ayòbámi Adébáyòs fantastiska debutroman Stanna hos mig och inte hunnit börja på Ärr av Auður Ava Ólafsdóttir än.


Bonusfråga: Vad ska du göra i helgen?

Imorgon fredag ska jag på after work med mitt nya jobb, men i övrigt har jag inga planer än så länge. I alla fall inte mer än att läsa och ta det lugnt.

måndag 6 november 2017

Tematrio - Rymdgrejer i titeln

Det har blivit dags för veckans tematrio hos Lyran, som den här veckan handlar om rymdgrejer.
Varför kan man inte sova när det är fullmåne, undrar både jag och dottern? Denna undran får utgöra bas för veckans tema. Berätta om tre böcker, dikter, musikstycken, TV-serier eller filmer som har något som finns i rymden i titeln!

Astronauter är de enda människorna som har rymden som sin arbetsplats (även om det inte är så länge i taget) och en fin bok som utspelar sig i rymden är Bea Uusmas Astronauten som inte fick landa, om Michael Collins som ensam fick cirkulera runt månen medan Neil Armstrong och Buzz Aldrin fick evig berömmelse som de första människorna på månen.



Det finns en artist som jag gillat i många år lite i hemlighet och det är Darren Hayes, både som soloartist och med hans tidigare band Savage Garden. Den första låt som jag kom att tänka på och vars titel innehåller något som finns i rymden är To the moon and back med Savage Garden.

Eftersom min fantasi går lite tomgång denna måndag avslutar jag med ännu en låt, den här gången blir det en av Darren Hayes nyare sololåtar Black out the sun.

söndag 5 november 2017

Krig och fred

Krig och fred är en episk berättelse som utspelar sig mellan 1805 och 1813 och där vi får följa de adliga släkterna Bezuchov, Bolkonskij och Rostovs inblandning i de historiska händelser som präglar Ryssland under det tidiga 1800-talet. Romanen inleds med att vi kastas in bland societeten i Petersburg med deras fester, intriger och namnsdagsfiranden. Här finns Pierre Bezuchov, en ung man som trots att han är oäkta son till greven Bezuchov är den som kommer att ärva hela faderns förmögenhet, som nyligen återvänt från utlandet och som beskrivs som stor, tjock och med en avsaknad av social kompetens. Pierre är en i grunden godhjärtad ung man som vill väl, men när han försöker göra tillvaron bättre för sina livegna bönder istället gör att de får de sämre utan att han förstår det. Här finns även Pierres gode vän Andrej Bolkonskij som lämnar sin unga, gravida hustru hos sin buttre far och systern Maria när han ger sig ut i kriget, där han kommer att stå öga mot öga med Napoleon. I familjen Rostov finns den unga och vackra Natasja som har lätt för att förälska sig i olika män. Natasjas äldre bror Nikolaj går med i armén som en ung man och får uppleva krigets fasor vid slaget vid Austerlitz. De tre familjernas öden kommer sedan att vävas in i varandra på olika sätt.

Krig och fred är den tjockaste bok som jag någonsin har läst och mest troliga är att jag inte heller kommer att läsa någon bok som är tjockare än den här. Denna massiva roman är 1816 sidor lång och uppdelad i fyra delar, som alla motsvarar en normaltjock roman på en bit över 400 sidor. När jag tittar på romanens omfång känns det som att den in borde behöva vara så tjock och att den rent teoretiskt borde kunna ha bantats ner till hälften. Men när jag läste boken upplevde jag inte att den var för lång och det fanns få delar som jag tyckte var onödigt långa. Dock fanns det ett annat tempo i den andra delen, mycket beroende på att den utspelar sig över en längre tidsperiod, 1806–1812, medan de tre övriga delarna avhandlar totalt 3 år.

Leo Tolstoj visar här prov på sin skicklighet som författare när han skapat en roman som så här 150 år senare (boken gavs ut 1865–1869) fortfarande håller läsare i sitt grepp och där det emellanåt förekommer en liten cliffhanger som gör att genast vill ta sig an nästa del. Även om det kryllar av karaktärer i boken (och det kan vara svårt att hålla reda på alla, särskilt när de ryska namnen har flera olika varianter) och många av dem kommer och går och kan vara borta ur handlingen i ett par hundra sidor så tyckte inte jag att det var särskilt svårt att hålla reda på dem. Den här utgåvan är en nyöversättning av Barbara Lönnqvist, som gjort ett utmärkt arbete med att hålla texten levande. Det här är även första gången som det kommer en fullständig översättning på svenska.


Sammanfattningsvis så är Krig och fred en storslagen roman som helt klart är värd att läsa och en berättelse som jag kommer att bära med mig länge.

Lind & Co skickade boken

fredag 3 november 2017

Olikhetsutmaningen: verklighet och fantasi

Den här veckans olikhetsutmaningen hos enligt O har den gången ett intressant ordpar, verklighet och fantasi.

Jag idag varit på bio sett en film som verkligen handlar om fantasi, Thor Rangnrök, som är dem senaste filmen från Marvel och den tredje om åskguden Tor. Det är en film som bygger på serier som i sin tur bygger på de nordiska gudasagorna. Det var drygt två timmar av fantasieggande äventyr i olika världar och strider mellan diverse olika sorters karaktärer. Nyligen kom även den svenska översättningen av Neil Gaimans bok Nordiska myter – från Yggdrasil till Ragnarök som är Gaimans tolkning av de gamla sagorna.


När det gäller verkligheten så tycker jag att den oftast är betydligt läskigare än det som författare hittar på. Historien har visat att människor i alla tider har kommit på sätt att plåga varandra på de mest ohyggliga sätt. En av de hemskaste böcker som jag läst är De sista vittnena av nobelprisvinnaren Svetlana Aleksijevitj och som handlar om hur barnen minns andra världskriget.

torsdag 2 november 2017

Helgfrågan v.44

Det är torsdag och det betyder att det blivit dags för veckans helgfråga hos Mias bokhörna, som den här gången handlar om bokhyllor.

Hur sorterar du böckerna i din bokhylla?
Jag har sorterat mina bokhyllor efter teman som nog bara är logiskt för mig. Att faktaböckerna står tillsammans efter ämne är kanske inte så konstigt. De andra temana som jag har sorterat in böckerna efter är lite mer kreativa, men så länge jag hittar i hyllorna så spelar det ingen roll.

Bonusfråga: Hur ser din bokhylla ut nu? Gärna bild.



Sedan jag köpte en ny bokhylla i somras finns det faktiskt lite luft i mina bokhyllor (i alla fall än så länge). Alla bokhyllorna är Billy från IKEA i olika färger och storlekar. I vardagsrummet står de två hyllorna som innehåller flest böcker.
och den lilla hyllan för olästa böcker. Dock med en extra hög med olästa böcker vid sidan om
I sovrummet står det senaste tillskottet bland bokhyllorna
och hyllan som nästan inte alls är i vägen där den står alldeles innanför balkongdörren

onsdag 1 november 2017

Oktober - en sammanfattning

Det har blivit dags att sammanfatta läsmånaden oktober, en månad där det ser ut som jag läst väldigt lite (två korta romaner och en novell). Det som inte syns här är att jag har ägnat oktober åt att läsa Krig och fred av Leo Tolstoj, som är en rejäl tegelsten. Jag börjar nu närma mig slutet på boken och har bara cirka 300 sidor kvar (av 1816 sidor).

En alldeles särskild kärlek av Johanna Adorján
Barnvagnsblues av Ester Roxberg
Midsommar med herr Laaskso av Kjell Westö (novell)

Antal lästa böcker: 3
Antal pappersböcker: 3
Antal e-böcker: 0
Antal böcker utgivna 2017: 2
Antal klassiker: 0
Antal deckare: 0
Antal faktaböcker: 0
Antal seriealbum: 0
Antal kvinnliga författare: 2
Antal manliga författare: 1
Antal kvinnlig och manlig författare: 0
Antal böcker lästa på svenska: 3
Antal böcker lästa på engelska: 0
Antal böcker lästa på originalspråk: 2
Antal recensionsex: 0

Antal länder: 3 (Tyskland, Sverige, Finland)

tisdag 31 oktober 2017

Veckans utmaning – fixa höstmyset!

Den här veckan kryper Kulturkollo ner under filten och veckans utmaning handlar om det ultimata höstmyset.
Vilka ingredienser krävs för den där perfekta stunden när trivselfaktorn går i taket? Vad läser du? Eller vad tittar du på? Lyssnar du på musik eller poddar? Ensam eller i sällskap? Högläsning kanske? Läsfåtöljen eller soffhörnet? Vad äter du? Chips eller choklad? Dricker du en balja te eller kanske en liten whiskey? Berätta om din bästa trivselstund! Det är fritt fram att fantisera fram det ultimata myset om man så vill.

En väldigt viktig ingrediens för en mysig stund är en bekväm sittplats, vilket i mitt fall oftast blir det ena soffhörnet. Sedan beror det på hur kallt det är om jag vill ha en filt över mig, är det riktigt kallt tar jag antingen på mig en morgonrock utöver filten eller tar täcket till soffan och kryper ner under det. Om det är på kvällen är det mysigt med lite tända ljus medan jag spelar någon favoritartist på stereon och läser en bra bok (genren är oviktigt för mysighetsfaktorn). Om jag inte känner för att läsa tycker jag att det är mysigt att titta på en film (gärna något lättsammare om jag är trött på kvällen) eller några avsnitt av någon t-serie.

När det gäller mat och dryck gillar jag att dricka antingen kaffe eller te, beroende på vad jag är sugen på för tillfället. Ibland kan det vara trevligt med lite vin istället. Det är aldrig fel att med lite choklad i olika former eller en ostmacka.


Det skulle vara ännu mysigare med en brasa, men eftersom det inte finns någon öppen spis i min hyresrätt har det visat sig fungera oväntat bra med en brasfilm på tvn.

Stockholm Literature

I år firade Stockholm Literature sitt femårsjubileum och det var första gången som jag besökte festivalen på Moderna Museet. Det här är en litteraturfestival där fokuset ligger på samtal mellan författare, högläsningar och även på översättarna, som ofta glöms bort i litteraturen. Att det hela arrangeras på Moderna Museet gjorde att jag fick göra mitt första besök på museet och fick se målningar av bland andra Picasso, Dali och Hilma af Klint.

Jag lyssnade på intressanta samtal med bland andra Kjell Westö, Johanna Adorján, Johannes Anyuru och Auður Ava Ólafsdóttir. Dessutom var det trevligt att lyssna på högläsningar, där de som inte skriver på svenska läste en bit på boken originalspråk innan en skådespelare läste ett lägre stycke ur den svenska översättningen. Det var även väldigt trevligt att få träffa andra bokbloggare, de flesta har jag träffar förut, men några har jag bara haft kontakt med på nätet. På lördagen gick var vi ett ganska stort gäng som gick och åt och hade det verkligen trevligt.

Jag hann även med ett snabbt besök på Livrustkammaren eftersom de i veckan öppnade i en utställning om Marie Antoinette och Axel von Fersen och deras passionerade kärlekshistoria. Utställningen var visserligen ganska diskret och det mesta såg ut som jag mindes det från besöken på det tidiga 90-talet.


Det kan hända att jag kom med två signerade böcker, Ärr av Auður Ava Ólafsdóttir och Kjell Westös Novelix-novell Midsommar med herr Laakso (som jag hade med mig). Dessutom råkade jag köpa med mig en bok med Jane Austens brev och Margareta Beckmans bok Axel von Fersen och drottning Marie Antoinette

måndag 30 oktober 2017

Tematrio - Rädsla

Det är måndag och det betyder att det är dags för tematrion hos Lyran, som passande nog handlar om rädslor så här i Halloween-tider,

Många kanske har läst något spännande i samband med Halloween, dottern gick en spökvandring på ridskolan som skrämde slag på många av barnen. Men vad man blir rädd av att läsa kan ju vara lite olika. Berätta om tre böcker som gjort dig rädd!

Skräck är inte min favoritgenre varken när det kommer till böcker eller filmer. Den enda skräckförfattaren som jag läser är John Ajvide Lindqvist och den av hans böcker som jag tyckte var läskigast är Låt den rätte komma in.

Joyce Carol Oates senaste bok på svenska, Jack of Spades, är läskig på ett annat sätt när man får följa en författare som tappar besinningen och börjar agera allt mer som en av sina romankaraktärer.


En berättelse som jag tyckte var riktigt läskig som barn var Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren, men det berodde mest på att råkade slå på tvn under en olämplig sekvens en gång när filmen visades. Lite senare började jag dock älska boken.

torsdag 26 oktober 2017

Helgfrågan v.43

Det börjar dra ihop sig till helg ännu en gång och det betyder att det är dags för helgfrågan hos Mias Bokhörna.

Läser du böcker på något annat språk än svenska?
Det blir inte så ofta som jag läser böcker som inte på svenska och då blir det i regel på engelska. Någon enstaka gång har det hänt att jag läst en bok på norska, men det var länge sedan nu.

Bonusfråga: Hur många böcker tror du att du hinner läsa tills du svarar på Helgfrågan nästa vecka?

Den här helgen kommer jag att åka tåg till och från Stockholm för att gå på Stockholm Literature och min förhoppning är att jag kommer att få till mycket ostörd lästid på tåget (cirka 10 timmar totalt). Om jag fokuserar på höstens evighetsprojekt Krig och fred finns risken att jag inte hinner läsa ut någon bok (även om jag ”bara” har 700 sidor kvar av de 1816 sidorna). Det kan hända att jag sticker emellan med någon kortare och lättsammare bok och då hinner läsa ut en bok till nästa torsdag.

Olikhetsutmaningen: öst och väst

Den här veckan handlar olikhetsutmaningen hos enligt O om motsatsparet öst och väst.
Vilken kultur vill du koppla samman med öst och väst?

För mig får öst representeras av Ryssland och det som för mig är höstens stora läsprojekt, Krig och fred av Leo Tolstoj. Förutom att boken handlar en del om både krig och fred, så tar den även upp en del om de livegna böndernas situation i det tidiga 1800-taleta Ryssland.


Väst får representeras av USA och en annan klassiker (som även den är ganska tjock), Vredens druvor av John Steinbeck. Även det här är en bok som handlar om situationen för bönder, och de fattiga arbetarna som söker lyckan i Kalifornien under 1930-talets depression.

onsdag 25 oktober 2017

Barnvagnsblues

Agnes är en nybliven som i ett stekhett sommmar-Stockholm går omkring ensam med barnvagnen. Alla andra är bortresta på semester och det finns inte så många ställen att gå till med en liten bebis. Det enda stället som egentligen finns är den öppna förskolan och föräldragruppen som hon avskyr. Den nya tillvaron som förälder känns fortfarande främmande och det är lätt att oroa sig för alla faror som lurar och gifterna som finns överallt omkring oss.


Barnvagnsblues är Ester Roxbergs fjärde bok, tre romaner och den fina boken Min pappa Ann-Christine, om att ha en pappa som byter kön. Det här är en stark berättelse om att inte känna sig bekväm i en ny tillvaro där allt känns nytt och obekant. Roxberg skildrar en ung, nybliven mammas vilsenhet i tillvaron på ett skickligt och träffande sätt.