Svensk husmanskost

Egentligen så har jag belagt mig själv med starka restriktioner när det kommer till inköp av kokböcker, eftersom jag fler kok- och bakböcker än jag behöver. Mina restriktioner går ut på att jag måste laga minst ett recept ur varje bok och att det ska vara en bok in, en bok ut som gäller. Nu på bokrean kunde jag dock inte motstå att köpa Tore Wretmans Svensk husmanskost, en bok som jag varit sugen på att köpa tidigare. Jag tycker att det är intressant med husmanskost och vad kan då passa bättre än en kokbok av husmanskostens förnyare, Tore Wretman (1916-2003). Vanligtvis så brukar kokböcker innehålla en massa aptitretande bilder på diverse olika rätter (som inte alls brukar se ut som mina egna försök att laga samma rätt), men den här kokboken har istället charmiga illustrationer av Stig Slas Claesson, vilket gör att den inte känns lika daterad som kokböcker med 47 år på nacken har en tendens att göra.

Svensk husmanskost kom ut första gången 1967, vilket gör Wretmans förord till boken extra intressant eftersom det ger en historisk aspekt. Enligt Wretman så uppskattas husmanskost mest av herrar som förätit sig på fest- och representationsmat och längtar efter barndomens rustika maträtter. Förordet känns mer som ett tidsdokument när Wretman för en diskussion om vilken roll husmanskosten har i dagens samhälle och vem som kommer att föra traditionen vidare, att det är mat som ofta tar till att tillaga och som ofta är fet gör att den kanske inte passar in i ett modernare samhälle där allt färre har fysiskt tunga arbeten. Wretman frågar sig även om den rymdåldern kommer att leda till att utvecklingen går skapande av pillermat och intravenösa näringsvätskor, samt om influenserna från andra matkulturer kommer att leda till att den svenska husmanskosten kommer att se annorlunda ut om några decennier (vilket den med facit i hand gör).

Vad är det då för recept som finns i kokboken? Ja, precis som namnet antyder så finns här en gedigen samling med rejäl husmanskost. En del recept känns intressanta och jag kommer helt klart att provlaga en del av dem, som till exempel dillkött på lamm. Jag har redan provat att göra råstuvad potatis, men hade problem med att mjölken brändes och att jag fick reda stuvningen eftersom den inte tjocknade som den skulle. Det finns även en rad med recept i boken som jag aldrig kommer att prova som;

Aladåb – finns i många olika varianter som fläsk, höns och ål

Grisfötter – varken griljerade eller kokta

Grishuvud – rökt kokt

Grisaknorr – griljerad

Grisöron – färserade eller griljerade

Laxfenor – inkokta eller stekta

Lungmos – här kan jag skylla på att ICA inte säljer färska hjärtslag (lungor och hjärta, stupen ska skäras bort). Det låter inte som en tilltalande rätt.

Paltbröd – det är helt enkelt inte gott, dessutom verkar det vara ganska omständligt att göra (till och Wretman skriver att det kan man lika gärna köpa färdigt)

Ål – trots att det finns tolv recept (färsk halmad, griljerad, inkokt, kokt marinerad, luad, rimmad, rimmad halstrad, rimmad kokt, rökt, salviaångkokt, aladåb, soppa) på hur man kan tillaga den så är jag inte så sugen på att prova.