onsdag 21 mars 2012

Sputnikälskling

Det känns som att Haruki Murakami är en författare som varit en favorit under en lång tid, men så är inte fallet eftersom Sputnikälskling är den tredje av hans böcker som jag läst på blott ett år. Det är väldigt sällan som jag minns exakt omständigheterna när jag läst en ny författare, men just Murakami är ett undantag som bekräftar reglen. Murakami hörde till den kategorin författare som jag hörde talas om lite överallt men aldrig hade läst, men när Bokcirkeln i P1 skulle läsa Fågeln som vrider upp världen förra våren så bestämde jag mig för att hänga på. Det slumpade sig även så att samma helg som jag började läsa Fågeln som vrider upp världen, vilket även var den första japanska bok som jag läst, så drabbades Japan av den fruktansvärda tsunamin där tusentals människor omkom. Ett lite kusligt sammanträffande som i och för sig skulle kunna förekomma i en Murakami-bok. Det dröjde inte många sidor innan tycke uppstod mellan mig och Murakami och jag håller nu långsamt på att läsa mig igenom hans produktion. En sak som jag verkligen gillar i böckerna är att det alltid finns en dörr öppen till en annan surrealistisk drömvärld och att det händer märkliga saker utan att känns det märkligt. Det är få författare som lyckas få in makrillsregn och att torrlagda brunnar är portaler till andra dimensioner på ett helt naturligt sätt, men Murakami lyckas.

Sputnikälskling är ett triangeldrama som berättas av K som är lärare och som älskar sin bästa vän Sumire, som är en ung, begåvad och orolig kvinna som drömmer om en tillvaro som författare. Sumire älskar inte K, i alla fall inte på det viset, vid 22 års ålder blir hon oväntat förälskad i affärskvinnan Myū, som inte bara är kvinna utan även 17 år äldre och gift. Myū har varit med om något som gjort att hon förlorat förmågan att uppleva kärlek. En natt får K ett oväntat telefonsamtal från Myū som ber om hjälp eftersom Sumire har försvunnit spårlöst på den grekiska ön som de befinner sig på. Sumire har inte bara försvunnit, hon har gått upp i rök och inte lämnat några spår. Frågan är om hon är död eller helt enkelt försvunnit till en annan dimension. Det är en underbar bok som tar tag i en och som har ett underbart språk som fungerar väldigt bra i Vibeke Emonds översättning.

1 kommentar:

issa sa...

Bara första stycket i boken är ju helt fantastiskt. Underbar!