torsdag 23 november 2017

Helgfrågan v. 47

Det har återigen blivit torsdag och dags för helgfrågan hos Mias bokhörna,

Hur är det med bloggen, har du någon kalender? Eller brukar du "julpynta" bloggen?
Jag kommer inte att göra något särskilt på bloggen i advent och jul, utan att det kommer att rulla på som vanligt. Men jag är inte heller någon som pyntar särskilt mycket hemma heller. Det blir inte heller någon kalender eftersom det är något som bör planeras i god tid, vilket inte alltid är min starkaste sida.

Bonusfråga: Vad ska du hitta på i helgen?

Imorgon fredag är det julfest med jobbet, så på lördag planerar jag mest att ta det lugnt för att återhämta mig.

onsdag 22 november 2017

En tidig julklapp

I år har jag varit effektiv när det kommer till julklappar och eftersom jag inte ska köpa till så många personer beställde jag alla på en gång. Eftersom det var extra bra pris passade jag på att köpa den nya Letto Frontlight 2 till mig själv, trots att jag kanske egentligen inte var i ett jättestort behov av en ny e-boksläsare. Självklart kunde jag inte vänta ända till julafton innan jag öppnade den (det är ju en hel månad dit).

En av de bästa sakerna med den nya Letton är att någon har tänkt på oss vänsterhänta när de designade den. Jag är även förtjust i det inbyggda fodralet.

tisdag 21 november 2017

Veckoutmaning: Bästa och sämsta filmatiseringarna

Den här veckan handlar det om filmatiseringar hos Kulturkollo och veckans utmaning lyder,
Vi är nyfikna på vilka som är de bästa respektive sämsta filmatiseringarna av kända böcker. Ge oss era favoriter och era hatobjekt! Vilka manus har film-makarna lyckats med och vilka har de slaktat? Spelfilm eller TV-serie spelar ingen roll. Motivera gärna.

Som en bonus får ni gärna lägga med en ”jag kan inte fatta att de valde DEN skådespelaren till DEN rollen – det är ju helt galet fel”-reflektionon, om ni har någon. Det kan ju även gälla en felcasting i en i övrig helt OK filmatisering.

Det finns en hel del filmatiseringar som är bra även om jag inte läst boken (och ibland inte ens är medveten om att det är en filmatisering), som till exempel filmen Nyckeln till frihet, som bygger på en novell av Stephen King. Det finns några filmatiseringar där jag tycker att man lyckats bra både med att anpassa berättelsen och välja rätt skådespelare till alla roller och bland mina favoriter finns En man som heter Ove, Sagan om ringen och Förnuft och känsla (den från 1995 med Emma Thompson som både manusförfattare och i en av huvudrollerna).


När det gäller skådespelare som är helt fel för en specifik roll så har jag fått fundera ett tag ett bra exempel. Jag har stora problem med tv-serien av Peter Robinsons böcker om DCI Alan Banks, där tycker jag inte att det är en skådespelare som är fel för sin roll, utan att de inte har lyckats träffa rätt med någon av skådespelarna. 

söndag 19 november 2017

Ett jävla solsken

Ester Blenda Nordström (1891–1948) var den vilda pojkflickan som vägrade anpassa sig till hur hon som ung kvinna förväntades göra och uppföra sig, särskilt inte då hon växte upp som en direktörsdotter. Ester skulle komma att leva ett intensivt och spännande liv där hon hela tiden tänjde på gränserna och utmanade normerna. När Ester tog tjänst som piga på en bondgård i Sörmland och sedan publicerade både artiklar och en bästsäljande bok om sina upplevelser blev hon både Sveriges första undersökande journalist, startade en debatt om pigornas arbetsvillkor och blev landets mest kända piga. Senare kom Ester att leva som lärarinna i en sameby, hon reste till Amerika som tredjeklasspassagerare, luffade runt i Amerika, red på mulor i Sydamerika, deltog i en lång expedition till ett vulkanområde i Sibirien och räddade några finska byar från att svälta ihjäl under inbördeskriget 1918. Alla äventyr dokumenterades i tidningsartiklar och böcker. Utöver sina reportage hann Ester även med att skriva banbrytande ungdomsböcker och som enda kvinna gå på en lantbruksskola. Troligen var Ester lesbisk och levde i en lång relation med Carin Wærn Frisell (även om båda gifte sig med män), något som på den tiden både var kriminellt och sjukdomsklassat. Det fanns även en destruktiv sida hos Ester som främst visade sig genom ett allvarligt alkoholberoende.

I Ett jävla solsken har journalisten och författaren Fatima Bremmer tecknat ett fängslande porträtt av en spännande och fascinerande person som gjorde stort avtryck i sin samtid och vars banbrytande verk kommit att påverka de som kom efter henne. Bremmer har haft ett stort material att utgå ifrån som brev, dagböcker och intervjuer med släktingar. Det Bremmer har lyckats med är att teckna ett levande porträtt av Ester Blenda Nordström som är svårt att lägga ifrån sig. Ett jävla solsken är en av de böcker som är nominerade i Augustpriset fackboksklass och jag hoppas att den vinner.

lördag 18 november 2017

Frågor jag fått om Förintelsen

Hédi Fried är en av de få som överlevde förintelsen under andra världskriget och som ännu är vid liv och kan berätta om sina upplevelser. I över trettio år har Fried rest runt i skolor och för föreläst om Förintelsen. I den här boken, Frågor jag fått om Förintelsen, har Fried samlat ett urval av de frågor som hon fått genom åren. I svaren på frågorna berättas historien om ett människoöde som börjar i Sighet i Rumänien och som via koncentrationslägren Auschwitz och Bergen-Belsen tog henne till Sverige efter krigsslutet. I boken besvaras frågor om både stort och smått, som vad det betydde att ha med sig sin syster i lägren, om man var hungrig hela tiden, vad man drömde om på natten, när man förstod att det pågick ett folkmord, hur kunde det hända och kan det hända igen. Det finns även frågor om hur det var att komma till Sverige och om hur det var att ta sig in i det svenska samhället.

Frågor jag fått om Förintelsen är en av de sex böcker som är nominerade i Augustprisets fackboksklass och det är en liten bok med ett stort och viktigt innehåll. När nu överlevarna blir att färre är det viktigt att det som hände under förintelsen finns dokumenterat för framtiden. Upplägget i den här boken med frågor och svar i ganska korta kapitel gör att det är lätt att ta till sig boken. Hédi Fried har tidigare gett ut flera böcker om sina upplevelser under förintelsen, men det går alldeles utmärkt att läsa den här boken utan att ha läst de tidigare. Jag tycker att det här är en väldigt viktig bok som borde vara obligatorisk läsning i skolan när det inte längre finns så många som kan åka runt och berätta sin historia.


torsdag 16 november 2017

Olikhetsutmaningen: frisk och sjuk

Den gången har olikhetsutmaningen hos enligt O det intressanta ordparet frisk och sjuk och det behöver självklart inte handla bara om fysiska sjukdomar, utan även om sjuka hus, eller sjuka strukturer eller vad som nu dyker upp i tankarna.
Vilka kulturella verk kopplar du samman med veckans ordpar?

Förr eller senare exploderar jag av John Green handlar om den sjuttonåriga Hazel som är obotligt sjuk i cancer och som på en stödgrupp för ungdomar med cancer träffar den charmiga Augustus Waters.


Att hela de levande av Maylis de Kerangal handlar om den nittonåriga Simon som efter en olycka blir hjärndöd och vars föräldrar måste fatta det svåra beslutet om de ska donera sonen organ. Vi får sedan följa organens väg till de som behöver dem för att bli friska.

Helgfrågan v. 46

Det känns som att veckorna bara flyger förbi och det är redan torsdag igen och det är dags för veckans helgfråga hos Mias bokhörna.

Hör du till dem som vill skriva en egen bok? Vad skulle den handla om?
Jag har definitivt tänkt tanken att det vore roligt att skriva en egen bok och har även haft några vaga idéer om vad de skulle kunna handla om. Längre än så har jag inte kommit.

Bonusfråga: Har du börjat "tjuvlyssna" på julmusik än? Någon favorit?

Jag tycker att det är i tidigaste laget för att lyssna på än, men snart kommer jag nog att damma av min julspellista på Spotify snart. I många år lyssnade jag endast på Peter Jöbacks julskiva runt jul, men numera har jag en mer blandad lista. 

Min favorit bland alla jullåtar är O, helga natt, gärna sjungen av den franske tenoren Roberto Alagna.

onsdag 15 november 2017

Dagar av ensamhet

En eftermiddag i april meddelar Olgas man Mario att han lämnar henne och barnen. Kvar står en chockad Olga i resterna av det liv som hon och Mario byggt upp tillsammans. Det dröjer inte länge förrän galenskapen får grepp om Olga och hon isolerar sig i lägenheten tillsammans med de två barnen och hunden.


Dagar av ensamhet är en kortroman av Elena Ferrante som gavs ut på italienska redan 1999 och som nu kommer på svenska och skrevs före böckerna om Elena och Lila. Det här är en klaustrofobisk berättelse om en kvinna som bryter ihop totalt när hon blir lämnad. Det gör ont att läsa boken eftersom den är så intensiv känslomässigt. Jag tycker att det är extra roligt att även där här tidiga boken är väldigt bra eftersom jag älskar Ferrantes Neapel-kvartett (Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går och Det förlorade barnet).

tisdag 14 november 2017

Veckoutmaning: Jag är inte bitter!

Den här veckan handlar det om bitterhet hos Kulturkollo och veckans utmaning lyder;
Lista bittra karaktärer inom såväl film, tv som litteraturen – karaktärer vi älskar att hata eller karaktärer vi hatar men kommer att älska.

Bara man gräver lite så kryllar det av bittra karaktärer inom både film, tv och litteraturen och jag har försökt lista några av mina favoriter.

Severus Snape i böckerna om Harry Potter av JK Rowling är en karaktär som är bitter över att han aldrig verkade få den lärartjänst han helst vill ha, defense against the dark arts. Dock visar det sig allt mer i böckerna att Snape har ett ganska varmt hjärta och är inte så elak som han kan verka.

Fredrik Backman har skrivit om två ganska bittra karaktärer, Ove (En man som heter Ove) och Britt-Marie (Britt-Marie var här), som båda är lite dystra efter att livet gått ganska hårt åt dem. Dock har båda ett stort och varmt hjärta, vilket visar sig när det kommer in nya personer i deras liv.


I Kristina Sandbergs böcker om Maj (Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris) finns en huvudkaraktär som är bitter och som har komplex för sin enkla bakgrund när hon gifter in sig i en lite finare fabrikörsfamilj. Hon är även bitter över att det är dottern och inte som är den mest begåvade av de två barnen. Det är ju slöseri med att dottern fått ett läshuvud, hon borde satsa på att bli bra gift, föda barn och ta hand om hemmet.

söndag 12 november 2017

Ärr

Jónas är 49 år gammal, frånskild och är besatt av att reparera saker. Han har tappat lusten att leva och ägnar mycket tid åt att fundera på vilket som är det bästa sättet att ta livet av sig. För att dottern Gudrun inte ska behöva ta hand om kroppen bestämmer sig Jónas för att åka utomlands, till ett av världens farligaste länder där kriget precis tagit slut. Han packar lite verktyg i en väska och tar in på Hotel Silence, ett hotell som är i ett stort behov av reparationer efter kriget.

Ärr är Auður Ava Ólafsdóttirs tredje roman som är översatt till svenska och även om jag gillat de båda tidigare böckerna så tycker jag att den här nog är snäppet bättre. Det är en fin berättelse om en man som känner sig vilsen och som har svårt att hitta sin plats i tillvaron. Även om det är en ganska sorgsen historia så finns det mycket humor och värme i boken. Det är en väldigt läsvärd bok som jag varmt rekommenderar.