onsdag 31 augusti 2016

Vänd dig inte om

Spåren efter Sveriges största mentalsjukhus Beckomberga har suddats ut och man bygger exklusiva bostäder i parken. En av dem som flyttat in i idyllen är Svante Levander och hans nya kärlek. En kväll på väg hem från affären blir Svante brutalt knivhuggen till döds och den som grips för mordet är hans före detta fru Eva som följt efter honom den kvällen. Det enda vittnet som finns är en utländsk kvinna som satt utanför affären och tiggde, men hon har försvunnit spårlöst. När några ungdomar hittar rester av mänskliga kroppar inte så långt från mordplatsen så sprider sig rädslan i området.

Vänd dig inte om är Tove Alsterdals fjärde deckare och det är tyvärr inte hennes bästa, särskilt inte jämfört med hennes två senaste böcker, I tystnaden begravs och Låt mig ta min hand, som varit väldigt bra och som jag tyckt väldigt bra om. Det hela börjar bra och berättelsen tar en del oväntade vändningar, men när det hela knyts ihop så tycker jag att det lämnas några obesvarade frågor och en del känns lite väl orealistiskt.


Lind & Co skickade boken

tisdag 30 augusti 2016

Ge oss ditt 70-tal!

Den här veckan hos Kulturkollo handlar om 70-talet och det är i vanlig ordning vad veckoutmaningen handlar om;

Dekadens, politik, plyschoveraller – 1970-talet kan vara så mycket. Den här veckan vill jag att du delar med dig av ditt 70-tal. Det kan vara ett foto, en berättelse, ett minne, en maträtt, en färg – helt enkelt något du förknippar med 70-talet.


Även om jag föddes på 70-talet så har jag inga egna minnen från den tiden eftersom jag föddes på slutet av decenniet, i januari 1979 för att vara exakt. Under de 11 månader som jag upplevde av 70-talet ägnade jag mig åt det man brukar göra i den åldern, sova, äta mosad mat, lära mig sitta och stå med stöd (ingen verkar minnas riktigt när jag lärde mig gå) och charmade släkten som det första barnbarnet/syskonbarnet.

Ett kort på mig från 70-talet

söndag 28 augusti 2016

Det vi inte visste var lycka

Det var länge sedan Julie slutade tro att livet skulle bli som i sagorna, hon har ett slitsamt jobb i kassan på en stormarknad och tar ensam hand om den treårige sonen Lulu, den enda ljuspunkten i hennes liv. En extra jobbig dag står den nyskilde Paul i hennes kassa och ler mot henne. Det är början på en väldigt oväntad vänskap, där de trots den stora åldersskillnaden och att de lever helt olika liv nästan genast hittar varandra. När Paul föreslår att Julie och Lulu ska följa med honom till hans hus i Bretagne på semestern så tackar hon efter en viss tvekan ja, det blir ett sätt att fly från den gråa vardagen. Med på resan är även Pauls son, som haft en väldigt svår tid.

Det vi inte visste var lycka är en fransk feelgood om att hitta lyckan på oväntade ställen och sätt. Det är en till mesta delen mysig berättelse om vänskap, men det finns en rejäl svacka i mysigheten en bit in i boken, som istället tillför en rejäl dos svärta. Överlag så är det en bra och trevlig bok, även om jag har lite invändningar mot hur den slutar.

lördag 27 augusti 2016

En irländsk dagbok

Benjamin har ett framgångsrikt jobb inom bankvärlden, även om hans privatliv inte är det han vill. En dag får han ett brev från Irland som väcker minnen från ungdomen till liv. Hösten 1989 var Benjamin med i ett elevutbyte med sin skola och tillbringade några veckor på den irländska landsbygden. Samtidigt Berlinmuren faller i Tyskland så upplever Benjamin sin första kärlek med Victoria, en kärlek som var omöjlig.


En irländsk dagbok är en berättelse om den stora första omvälvande kärleken och om de konsekvenser som den hade. Samtidigt så finns i bakgrunden två stora strömningar som påverkade världen, murens fall 1989 och den finanskrisen 2008. Det är en intressant berättelse där dåtid och nu tids vävs ihop på ett sätt som knyts ihop på slutet.

fredag 26 augusti 2016

Bokbloggsjerka 26 – 29 augusti

Det är fredag och dags för veckans bokbloggsjerka, som den här gången har en lättbesvarad fråga;

Vad läser du just nu?

Just nu håller jag på med Tove Alsterdals nya deckare Vänd dig inte om

Där gryningen dröjer

1913 ger en grupp vetenskapsmän sig av till Arktis i ett försök att hitta Andrée-expeditionen. De stiger i land på en ö-grupp långt bort i fjärran och börjar sin färd över snömassorna och det som är tänkt att bli en månadslång expedition drar ut i en evighet. När männen tills slut återvänder så är det som spillror och skuggor av sitt forna jag. Drygt tjugo år senare sker några brutala mord i Stockholm och det faller på kriminalkommissarie Carl Hell och hans kollega polissyster Maria Gustavsson att utreda morden. Det står tidigt klart vem som är gärningsmannen och att svaret till motivet ligger i det förflutna, som är fyllt av skuld och skam.

Där gryningen dröjer är Anna Lihammers tredje deckare med det lite udda radarparet Carl Hell och Maria Gustavsson och hon visar än en gång vem som är den nya stjärnan på den svenska deckarhimlen. När det blir dags att summer årets böcker i slutet av året så är det här en av dem som kommer att finnas med på topplistan, och det kommer säkerligen att vara den bästa deckaren. Jag tycker om att Lihammer förlagt en del av handlingen till det ogästvänliga Arktis och knyter an till Andrée-expeditionen (som i sig är väldigt intressant) med en expedition som är ungefär lika dåligt förberedd för att överleva. Jag ser förövrigt redan fram emot att få läsa Lihammers nästa bok.


Historiska Media skickade boken

torsdag 25 augusti 2016

Fred Vargas-tema

När jag tidigare i sommar läste min första deckare om kommissarie Adamsberg när vårens prenumeration hos Sekwa avslutades med Fred Vargas Istider, så föll jag handlöst för den franske polisen och hans kollegor. Eftersom jag läste den sjunde boken så blev jag sugen på att läsa de tidigare delarna och kunde inte låta bli att beställa hem de sex böckerna i pocket. Den här hösten kommer att ha ett visst Fred Vargas-tema.

onsdag 24 augusti 2016

When the music's over

På en ödslig landsväg hittas kroppen av en ung naken kvinna som verkar att ha blivit utslängd ur en bil och sedan misshandlad till döds. DI Annie Cabbot utreder fallet och ställer sig frågan hur en fjortonåring kan bli utsatt för ett sådant brutalt mord. Det visar sig vara ett fall som upprör många känslor i det lokala samhället. Alan Banks, som nyligen blivit befordrad till Detective Superintendent, får ett annat fall på sitt bord där den kända underhållaren Danny Caxton anklagas för att systematiskt ha utnyttjat unga kvinnor sexuellt flera decennier. Det faller på Banks att utreda anklagelserna från Linda Palmer, som påstår sig ha blivit våldtagen av Caxton som fjortonåring för femtio år sedan.


When the music’s over är den tjugotredje delen i Peter Robinsons serie om DCI Alan Banks (som efter sin befordran inte längre är DCI) och det är mycket som är sig likt jämfört med de tidigare böckerna. I vanlig ordning så är det väldig få lik, vilket jag som bekant är förtjust i, och i den här boken är det istället sexuellt utnyttjande som står i fokus, både i det samtida fallet och i det historiska fallet. Jag tycker boken vinner på att det två fall som utreds parallellt eftersom det gör att det blir ett annat tempo i berättelsen. Robinson har även lyckats få in politiska stämningarna som råder i England idag med högerextrema krafter och rasism som bubblar under ytan på ett trovärdigt sätt. 

tisdag 23 augusti 2016

Veckoutmaning: Tipsa oss om din bästa prata-om-bok/låt/film/TV-serie!

Den här veckan ställer Kulturkollo en intressant fråga i veckoutmaningen;

Det finns ju böcker/låtar/filmer/TV-serier som passar så fantastiskt fint att prata om i en bokcirkel, runt fikabordet på jobbet eller med goda vänner och veckans utmaning är helt sonika att tipsa om en personlig favorit som passar bra att prata om. Vad är det som gör den så bra? Varför fyller den samtal i timmar?

För ett tag sedan bestämde jag mig för att prova Netflix och än så länge har jag i princip bara tittat på Gilmore Girls igen. Även om jag sett enstaka avsnitt de senaste åren så är det ganska många år sedan jag såg serien regelbundet. Att se om en serie som jag älskar flera år senare gör att jag ser den med lite andra ögon och det finns en del saker som tål att diskuteras. Jag har för tillfället kommit halvvägs in i den fjärde säsongen.

Förut tyckte jag att Rorys första pojkvän Dean var charmig, men nu tycker jag att hans svartsjuka känns olustig och kontrollerande. Det är inte charmigt när en kille försöker starta slagsmål med alla (Tristan och Jess) som visar det minsta intresse för henne.

Exakt när blev Rorys pappa Christopher serien hetaste kille? Jag vill minnas att jag förut tyckte att Tristan och Jess var snygga, men nu ser de mest unga ut. Det faktum att David Sutcliffe under seriens första säsonger var yngre jag är nu kan väl inte ha någonting med saken att göra?


Jag gillar fortfarande att Stars Hollow är ett ställe där alla får vara sig själva och accepteras för den de är, som när det kommer en ny brevbärare som lämnar alla brev hos fel personer och alla bara byter brev med varandra. Och min favorit Kirk som måste ha jobbat på alla arbetsplatser i hela stan och som bröt sig in hos Lorelai för att installera ett inbrottslarm.

söndag 21 augusti 2016

Från och med du

Anna Alessi är drygt 30 och lever ett bra liv, hon har bra vänner och hon älskar sitt jobb som professor i historia, det enda som saknas är den stora kärleken. Hon ägnar sig åt nätdejting, vilket inte går så bra och den rätte dröjer. Annat var det under skoltiden, då var Anna kraftigt överviktig och mobbades svårt. En dag dyker en av dem som utsatte Anna för den förödmjukelsen i skolan upp, den snygge James Fraser, vilket ställer Annas liv på ända. James verkar inte alls vara som under skoltiden, nu är han rolig, charmig och mogen. Men Anna känner ändå inte att hon vågar lita helt på honom.


Från och med du är den tredje boken som jag läser av Mhairi McFarlane nu i sommar och jag tycker nog att det är den bästa av hennes böcker. Även om Anna letar efter den rätte så är det inte vad hela berättelsen kretsar omkring. Snarare handlar det om att hantera det bagage man har med sig från uppväxten. Det är en bok fylld med humor, träffsäkra repliker och karaktärer som känns trovärdiga.