lördag 16 september 2017

Semester



Efter att ha jobbat hela sommaren har det nu äntligen blivit dags för mig att vara lite ledig. Jag har nu packat ner den här högen med böcker och satt mig på ett plan till solen för en veckas läsning i solstol. Det betyder att jag även kommer att ta ledigt från bloggen den kommande veckan. 

X - Den sista platsen

Under hösten 2016 drar en självmordsvåg in över Stockholms undre värld. Det är människor som har kopplingar till olika kriminella organisationer som hittas döda. Kriminaljournalisten Tommy T var en gång i tiden en prisad journalist som var hela landets älskling, hans böcker var sålde som smör och han var en given gäst i tv-sofforna. Nu har hans stjärna dalat ordentligt och den här historien kan bli hans revansch. Tillsammans med hunden Hagge börjar han nysta i mysteriet som den mystiska figuren ”X” verkar ligga bakom och spåren verkar både leda till ett enormt parti kokain och ett fält med kortklippt gräs och en himmel utan sol. Samtidigt i ett område med ett enormt bostadskomplex bor Tommys systerson Linus som dras in allt djupare i X verksamhet.

X – Den sista platsen är den sista delen i John Ajvide Lindqvists trilogi som inleddes med Himmelstrand och Rörelsen. Det är inte en trilogi som hänger ihop som en hel berättelse, utan mer genom att vissa teman och händelser återkommer från de olika böcker (plus att det här finns några referenser till Ajvide Lindqvists debutroman Låt den rätte komma in). I vanlig ordning när det kommer till så är det en väldigt välskriven berättelse där verkligheten och det mystiska vävs samman på ett sätt som inte känns det minsta märkligt. Jag ser framemot vad Ajvide Lindqvist kommer att skriva i framtiden och under tiden tänker jag undvika Brunkebergstunneln i Stockholm.


Ordfront skickade boken

Det här kan vara den läskigaste låten i litteraturen, Nån däruppe måste gilla mig med Jan Sparring, skriven av Peter Himmelstrand

fredag 15 september 2017

Lent kändes regnets fall mot min hand medan barnen brann i Berlin

Yvonne Hirdmans nya bok Lent kändes regnets fall mot min hand medan barnen brann i Berlin handlar om våren 1945 när andra världskriget går mot sitt slut. För att vara exakt handlar det om 1 april till 9 maj 1945. Det är en period som skildrats otaliga gånger, men Hirdman har hittat ett annat sätt att närma sig ämnet på, genom att läsa det som stod i Dagens Nyheter under dessa veckor. Det skildrar ett Europa som drömmer om fred efter att ha blivit sönderbombat och man följer noga utveckling i Berlin och situationen i de ockuperade grannländerna Norge och Danmark i väntan på slutet. Det handlar också om det vardagliga, som till exempel tips matlagning i tider av ransoneringar på både mat och gas.

Lent kändes regnets fall mot min hand medan barnen brann i Berlin är en annorlunda berättelse om andra världskriget eftersom det till stor del handlar om det vardagliga och den enda källan är DN. Det är en intressant bok där författaren låter sin mamma vara bokens du som intensivt läser tidningen, medan hon själv är ett barn som leker i bakgrunden. Även om jag känt till Hirdmans arbete i många och läste en del av hennes verk som kurslitteratur på högskolan, så är det här den första av hennes böcker som jag läser.


Ordfront skickade boken

onsdag 13 september 2017

Välj honom

Roméo är en ung brandman som är med om en allvarlig olycka under en uttryckning och hamnar på sjukhus. En av sjuksköterskorna som tar hand om Roméo är Juliette, som engagerar sig både i Roméo och hans lillasyster Vanessa som han har vårdnaden om. Själv lever Juliette i en destruktiv relation med en man som hela tiden kontrollerar henne och drömmer om att få barn. Tre år senare är Juliette äntligen gravid och när hon är med om en olycka är Roméo en av brandmännen som rycker ut. 

Välj honom är den andra boken av den franska författaren Agnès Ledig som kommer ut på svenska och den förra boken Det vi inte visste var lycka gillade jag när jag läste den förra sommaren (även om den bitvis var i sorgligaste laget). Det här en feelgood-berättelse med en mörkare tvist och det är en historia som griper tag i mig och som är svår att lägga ifrån sig.

Forum förlag skickade boken

tisdag 12 september 2017

Veckoutmaning: Barnböcker som förtjänar fler läsare


Den veckan handlar det om barnböcker hos Kulturkollo och veckoutmaningen handlar om barnböcker som förtjänar fler läsare,

Och visst finns det väldigt många fina böcker som verkligen borde hitta fler läsare! Så därför utmanar vi er denna vecka att tipsar om era bästa barnboksskatter. Tänk inte bara på dina egna barndomsfavoriter (även om det är roligt att höra om dem också) utan fundera också på andra intressanta perspektiv. Böckerna får gärna ha en lite annorlunda vinkling i tema, ursprung eller utseende. Har du tips på en fantastisk bilderbok från något avlägset land eller kanske en kapitelbok med en härlig antihjälte i huvudrollen? Böcker att läsa för barn, böcker som barn kan läsa själva. Tipsa på!

 

Jag känner att jag inte har så stor koll på vilka barnböcker om finns idag och som är populära, därför kommer mina tips att handla om äldre böcker. I brist på egna barn har jag försökt uppmuntra läsandet hos mina syskonbarn, men de visar inte upp samma intresse för böcker som moster.

 

En bok som jag själv älskade som liten och som jag köpte till äldsta systerdottern när hon fyllde två år och som även hon älskade var Sagan om den lilla, lilla gumman av Elsa Beskow. Det är fascinerande att en bilderbok som gavs ut första gången 1897 fortfarande är populär och går hem hos barn 120 år senare.

 

En bok jag tyckte var intressant och spännande som barn var Chendru får en tiger – en berättelse om en pojke i den indiska djungeln av Astrid Bergman Sucksdorff. Det var en bok som kändes väldigt exotisk eftersom den handlade om en helt annan verklighet än den jag levde. Dessutom var den illustrerad med foton, så man fick verkligen de pojken och tigern.

 

Hos min mormor och morfar fanns en bok som jag tyckte var fantasieggande och exotisk eftersom den visade en annorlunda kultur långt borta, det var Eva möter Noriko-san. Boken handlar om att Eva åker till Japan för att träffa japanska Noriko och får lära sig om den japanska kulturen. Bokens bilder är tagna av Anna Riwkin-Brick och texten är skriven av Astrid Lindgren. Då boken kom redan 1956 var den även en av mammas favoritböcker som barn.

 

En sista bok som jag hittade i min bokhylla när jag nyligen gjorde en omorganisation är Hemma på Vidda – med renflocken på flyttfot av Bodil Hagbrink. Jag älskade boken som barn och när jag nu läste om den så gillar jag den fortfarande. I boken får vi följa Marit Inga och hennes familj under ett år när de flyttar runt med renflocken på Finnmarksvidda.

måndag 11 september 2017

Tematrio - HBTQ

Den här veckan har Lyrans tematrio ett HBTQ-tema,
Vi har haft Pride i Värmland och jag är lite extra pepp efter att ha läst en bra bok som innehöll HBTQ-tema. Temat denna vecka är således HBTQ. Berätta om tre böcker, filmer, låttexter etc. Var så kreativa ni vill!

Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell är en stark och känslosam berättelse i tre delar om när HIV kom till Sverige och hur lite man visste om det och hur det skylldes på de homosexuella. Den har även filmatiserats som en väldigt bra tv-serie.

Egentligen kan alla böcker av Sara Lövestam vara med i den här trion eftersom hon nästan alltid har en HBTQ-tema i sina böcker (grammatikböckerna är undantagna). I ungdomsboken Som eld handlar det om den första pirrande kärleken i tonåren, i Tillbaka till henne handlar det om lesbisk kärlek i en tid när det var olagligt och i de fyra böckerna om Kouplan (Sanning med modifikation, Önska kostar ingenting, Luften är fri och Finns det hjärterum) för vi följa den sympatiske privatdetektiven Kouplan som är papperslös och som nu lever som den kille han alltid känt sig som även om han fick fel kropp vid födseln.


I Ett litet liv av Hanya Yanagihara finns det fler karaktärer som är homosexuella, däribland huvudkaraktären Jude som hittar kärleken i sin bäste vän Willem.

söndag 10 september 2017

Mannen som sökte sin skugga

På kvinnofängelset Flodbergas säkerhetsavdelning avtjänar Lisbeth Salander ett kortare straff efter det som hände i förra boken, Det som inte dödar oss. Även om Salander försöker hålla sig undan de konflikter som finns mellan fångarna, men avdelningens informella ledare Benito trakasserar en ung kvinna från Bangladesh kan hon inte hålla sig från att ingripa. När Salander gamle förmyndare Holger Palmgren besöker henne i fängelset, trots att han numera är svårt sjuk, efter att ha fått tag på dokument som ger nya uppgifter om de övergrepp som Salander utsattes för i sin barndom av myndigheterna börjar hon genast att göra efterforskningar. Till sin hjälp tar hon som vanligt journalisten Mikael Blomkvist på tidningen Millenium.


Mannen som sökte sin skugga är den femte boken i Millenium-serien om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist och det är den andra boken som skrivs av David Lagercrantz. Jag är visserligen ett fan av Lagercrantz författarskap sedan tidigare, men jag tycker ändå att hans två böcker är bättre än de tre första som Stieg Larsson skrev. Den här boken tycker jag är riktigt bra och välskriven deckare med en tajtare historia än den förra boken, Det som inte dödar oss, som gör att intrigen håller hela vägen. Sedan så gillar jag att de mer vetenskapliga utläggningarna som är en del av berättelsen och så är det ett plus att det förekommer relativt lite våld i boken. Jag kommer definitivt att även läsa Lagercrantz tredje bok i serien när den kommer om ett par år.

Sedan så tycker jag att det bara är roligt att jag fått ett av exemplaren med fel titel på bokryggen. 

torsdag 7 september 2017

Olikhetsutmaningen: tjock och tunn

Nu när sommaren är slut så har enligt O dragit igång med olikhetsutmaningen igen och den första frågan handlar om tjock och tunn.

Generellt blir jag alltmer förtjust i tunna böcker och tycker ofta att tjocka böcker skulle vinna på att redigeras ner (i ärlighetens namn behöver en del böcker inte ens vara särskilt tjocka för att jag ska tycka att de borda kortas ner). Trots det så läste och älskade jag Ett litet liv av Hanya Yanagihara, som är över 700 sidor och som jag inte tyckte var för lång alls. Dessutom är jag väldigt sugen på att läsa nyöversättningen av Leo Tolstojs Krig och fred som kommer ut nu i dagarna och som är så tjock att Lind & Co ger ut den i fyra band.


En författare som kan konsten att få in mycket på få sidor är Jonas Karlsson vars båda romaner, God jul – en berättelse och Jag är en tjuv är både tunna och briljanta. En annan tunn bok som innehåller väldigt mycket är Agnes Lidbecks debutroman Finna sig, som handlar om en kvinna som hela tiden söker bekräftelse hos män.

Helgfrågan v. 36

Det börjar närma sig slutet av veckan och det betyder att det har blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna.
Den mest sorgsna boken du vet?


Det är inte så ofta som jag gråter när jag läser böcker, men det händer att jag även jag storgråter ibland när jag läser. Senast var det när jag läste Hanya Yanagiharas Ett litet liv nu i sommar. Den bok som står ut som den jag gråtit mest till är Peter Pohls Jag saknar dig, jag saknar dig! om två tvillingsystrar där den ena omkommer i en olycka.

onsdag 6 september 2017

Finns det hjärterum

Kouplans liv har ordnat upp sig, han har äntligen fått sitt uppehållstillstånd och detektivuppdragen har bytts ut mot en praktikplats på Farsta bibliotek. Det finns en fråga som fortfarande plågar Kouplan, vad hände med hans bror Nima. I sin jakt på brodern återvänder Kouplan till lägenheten som han bodde i när han slavade på en kebabrestaurang. Nu bor där fem afghaner, tre afrikaner och två östeuropéer som slavar för 15 kronor i timmen, hela tiden rädd för gränspolisen. När en av dem mördas är det som att det aldrig har hänt och när Kouplan bestämmer sig för att ta sig an ett sista detektivuppdrag innebär det även att han måste möta sina gamla demoner. Samtidigt lever Victor Holmberg i Uppsala i ständig rädsla för att hans förflutna ska komma ikapp honom, männen som aldrig slutar leta.

Finns det hjärterum är Sara Lövestams fjärde och sista bok om den sympatiske privatdetektiven Kouplan. Den här gången är det skönt att det börjar ordna upp sig för Kouplan (som haft det tufft i de tidigare böckerna) och det verkar som att jakten på vad som hänt med brodern äntligen börjar ge resultat. Jag gillar verkligen böckerna om Kouplan och gillar att han är så sympatisk och så full av medkänsla för de som befinner sig i samma situation som han en gång gjorde. Det känns bra att lämna Kouplan efter sista boken och veta att hans liv har ordnat upp sig och att han slipper leva som papperslös längre.


Piratförlaget skickade boken